Busstanke 3: Hur lär vi ut kritiskt tänkande?

Som sagt är det bra att lära ut kritiskt tänkande men vi gör det väldigt konstigt i skolan tycker jag.

Varför vill vi lära ut kritiskt tänkande? Som jag ser det är det framförallt för att inte bli lurade. Lurade genom propaganda, reklam, dålig vetenskap eller kvasivetenskap samt dolda avsikter. Vi vill att eleverna ska känna igen kvasivetenskap som i t.ex. antirynkkrämsreklam, propaganda i form av t.ex. politiskt ägda medier (om ändå italiens medborgare kunde få en ny ledare nån gång) och dolda intressen som t.ex. vem som tjänar pengar på att en viss nyhet blir stor (svininfluensan och vaccinföretagen) eller på att forskning visar en viss sak (forskning om ciggaretter och cigarettföretagen).

För att visa detta ger vi barnen BRA kurslitteratur, BRA forskning av erkända forskare samt information där de dolda intressena är så svaga att man måste kämpa för att hitta dem och för att påvisa deras effekt. Ofta har jag själv skrivit i "kritiska granskningar" i grundskolan att det finns svagheter då de igentligen inte spelar någon roll, men jag var tvungen för ett högre betyg.

Varför inte använda oss av all den DÅLIGA forskning som finns, alla de medier som är extremt vinklade osv istället?

Dagens sätt att göra det på leder till att förtroendet för riktig forskning sjunker dramatiskt och många barn tror att allas åsikt är lika mycket värd eftersom ingen kan säga nånting HELT säkert. De lär sig att hitta fel överallt, oavsett om det finns några fel eller inte. Jag minns tydligt i rapportskrivningen under projektarbetet på gymnasiet att för ett högre betyg KRÄVDES det att man tog upp flera problem och svagheter i ens arbete oavsett hur bra det hade gått. Hade allt gått enligt planen så var man tvungen att hitta på problem för att kunna få MVG.

Är det så vi vill att våra barn ska tänka? Att det alltid finns minst ett fel i allting?

Vad är då felet i t.ex. Pythagoras sats? Fråga en elev som vill ha MVG så kommer du nog få ett svar...tyvärr...

Busstanke 2: Portabelt bilspel

Det finns ju många portabla spelkonsoller idag; Nintendo DS, PSP osv.
Det finns ju teknik i dagens mobiler/kameror för att känna av rörelse och lutning på mobilen / kameran

Man borde göra en konsoll som är som en bilratt med en rund skärm i mitten, och när man svänger med ratten (som man håller som en vanlig ratt) å svänger man i spelet. Rörelsen av ratten och därmed bilden i skärmen kompenseras så att man alltid ser rakt och inte måste tilta huvudet varje gång man svänger. Borde gå att göra, perfekt att ha med i bussen upp till fjällen, en resa jag själv gör imorgon som tar drygt 7 timmar.

Busstanke 1: Särbegåvade barn och Den Svenska Rättvisan

I skolan lär man barn att utveckla sitt tänkande, man vill att barn ska gå från ett barsligt tänkande till en "vuxens" tänkande. Man vill lära barn att inte acceptera allt som sägs, att problematisera, analysera, reflektera, tänka kritiskt osv. Detta är bra, det behövs! ...För de flesta.

Särbegåvade barn har en tendens att redan i tidig ålder tänka moget. Många föräldrar och lärare kan bli irriterade på dessa barn, de ses som besserwissrar som ställer jobbiga frågor. Barnen är kritiska inte bara till vad som sägs utan även hur det sägs och hur bra koll den som säger det har i frågan.

Jag kom att tänka på detta på bussen hem efter att för första gången ha insett vad begreppet "problematisera" egentligen betyder. Anledningen till att jag aldrig riktigt greppat det förr är för att det är något jag alltid gör.

Tänk dig att du ber att få tala med en vanlig vuxen människa. Du förklarar att du har en uppgift till denne, du vill att personen ska andas, något som han/hon såklart redan gör, du säger:

"Jag vill att du andas!"

detta kommer troligen att få någon av följande responser:

- Personen tar ett djupt andetag
- personen hyperventilerar eller andas extra tydlig eller högljutt
- Personen förstår inte vad du menar.

Det du har bett om går inte att förstå av testpersonen på grund av att du ber om något han redan gör. Instruktionen ifrågasätts eller i bästa fall feltolkas den som "andas högt" eller "visa mig ett andetag", något som är annorlunda från vad personen redan gör.

Varför skulle någon vilja be om en sådan sak då? Fallet ovan verkar ju absurt, ändå händer det hela tiden i skolan - för särbegåvade.

Vi ger tydliga instruktioner till eleverna HUR de ska tänka; "problematisera", "ifrågasätt", "analysera" vilket för många särbegåvade är som att be dem att andas!

Jag har själv fått problem med liknande uppgifter, då jag trott att jag skulle göra nåt annat än det jag alltid gör, med resultatet att läraren förklarar för mig att jag missförstått uppgiften. Är det så konstigt då?

Skolan är gjord för en norm, en norm där särbegåvade inte passar in. De som hävdar att särbegåvade barn klarar sig utmärkt i skolan och får samma, eller bättre, förutsättningar till utveckling har inte förstått deras situation. Om man avviker 30 poäng nedåt från normen på IQ-skalan så kan man klassas som lätt utvecklingsstörd och man har enligt lagen rätt till specialutformad undervisning. Om man avviker lika många eller fler poäng uppåt har man inget stöd alls.

Svensk utbildning är utformad efter en normalbegåvad. Det skilljer lika mycket mellan normalbegåvad - utvecklingsstörd som mellan normalbegåvad - särbegåvad. Särbegåvade förväntas klara sig utmärkt med den vanliga undervisningen.

Detta är vad jag skulle vilja beteckna som den svenska rättvisan

Liten framtidsspekulation

Idag har alla en mobiltelefon, alla kommunicerar med den men alla spelar även spel, arbetar, lyssnar på musik, ja gör allt möjligt helt enkelt. Jag tror att vi i framtiden kommer att kunna göra på telefonen allt det vi kan göra med de datorer vi har hemma. Det finns redan idag områden där tekniken blivit ersatt av telefonen, t.ex. miniräknarna i skolan. Det finns nuförtiden applikationer till telefoner som fungerar bättre än en standard texas-räknare. De kan göra allt som räknarna kan, men de kan dessutom rita grafer i 3D och allting är mycket snyggare med färg och animationer.

Till denna ökade användning av mobilerna följer att allt mer information om ägaren finns på telefonen. Man sparar inloggningar till hemsidor, man sparar arbeten och allt man skriver. Säkerheten kommer behöva förbättras för att man ska kunna känna sig säker med mobilen. En pinkod är bra, men det är många som inte orkar skriva in pinkoden varje gång de vill låsa upp telefonen så de stänger av den och om telefonen är påslagen när den blir stulen så kan tjuven komma åt all information som finns där. Det jag tänkte på var en så enkel sak som fingeravtryck.

På nya datorer och på mitt gym finns det en platta som man trycker fingret mot och datorn/gymmet låses upp om det är rätt avtryck. För mobilen är det en naturlig rörelse att trycka tummen mot skärmen, det går snabbare än att skriva en 4-siffrig kod eller att skriva in ett tecken på touchsceenen som vissa mobiler kräver. Frågan är hur man tekniskt löser problemet att slå ihop en tryckkänslig bildskärm med en fingeravtrycksigenkännare (för er som tänkte räkna bokstäverna i det ordet: 25)

skulle man lösa det problemet (om det inte redan är gjort förstås) så skulle man ha en affärsidé att bygga på.

RSS 2.0