iKyu

Det finns säkert redan om man orkar leta men det gör inte jag. Hur som helst borde man kunna göra en snygg klocka, alltså ett armbandsur, där minutvisaren eller timmvisaren fungerar som kompassnål och alltid pekar åt norr. Det som rör sig är den andra visaren och bakgrunden i förhållande till kompassnålen.

Ni vet dom där väckarklockorna som lyser upp på morgonen så att man vaknar pigg och utvilad. En sån har jag. Den är jättebra. men det är inte det som är intressant, det som är kul är att det finns en att köpa nu för ca 450 kr, när dom kom kostade dom 1500-2000 kr. När jag såg reklamen då och priset så tänkte jag

"det där är ju bara en variabel resistans kopplad till en klocka eller timer, hur svårt kan det vara att bygga själv för under 500-lappen?" och så skissade jag lite. Skissen har jag tyvärr inte kvar. Ett år senare har någon insett samma sak och gjort affärer på det och tjänar antagligen lite pengar också.

Det här är typiskt mig, jag kommer på saker och några månader/år senare ser jag det som en produkt som säljer, ibland bra och ibland inte så bra, på marknaden.

Exakt samma sak hände i sommras, fast då gällde det en idé jag fick till en hemsida.

Jag gick hem från skolan när jag såg massa saker, vantar, fälgar, mm liggandes på trottoaren, och tänkte "ska jag ta med dom nånstans? ... men vart?" och kom på att man borde göra en hemsida för upphittade saker. jag skrev ner den, tänkte på olika funktioner, till och med namn på sidan "upphittat.se". tre dagar senare läste jag i metro om att några nya sidor blivit populära, med upphittade grejer.

...suck

gissa vad den största hette? upphittat.se såklart...

Angående en labbrapport om atomers vibrationskvanttal och Mores potentialfunktion

Joel Holmberg: vi måste skriva det så kort att han inte förstår att vi inte har förstått, men så utförligt att han kan misstolka det som att vi har förstått

Jag är inte stolt över att inte förstå saker, men som tur är kom insikten till mig till slut...tror jag

Jag läser en del om hjärnan, både i min utbildning och på fritiden, och ett område som är lite intressant är minnet.

Korttidsminnet räcker bara i några sekunder och klarar av 7 +- 2 minnesenheter har vi fått veta av forskarna. En minnesenhet kan vara en siffra, en figur, eller ett tal (!). ja det stämmer, man kan minnas ca 7 siffror i några sekunder, eller 7 tal som består av flera siffror, om de grupperas ihop. storleken på talen beror lite på vem som ska minnas.

långtidsminnet är mycket coolare. Allting som hamnar i långtidsminnet kommer alltid att finnas kvar där! det som krävs för att du ska komma åt det är rätt trigger. Så om du har övat in en fras på franska eller en låt på gitarr eller en doft, så kommer du alltid att kunna plocka fram den igen, så länge du matar in rätt sökord i hjärnan.

Jag till exempel minns genast hur mormors vardagsrum såg ut när jag känner en viss damparfym, det kommer som en blixt.

Detta är alltså bakgrunden till vad jag tänkte på på tåget hem idag.

Har ni någonsin fått något att minnas som var jätteviktigt? någon kod eller ett telefonnummer, eller att du måste ta med en bok hemifrån till skolan imorgon, och alltså stoppa den i väskan när du kommer hem? Då tänker du kanske "jag MÅSTE komma ihåg det här" och sen glömmer du det såklart ändå. Okej, du kanske inte gör det men JAG gör det. HELA TIDEN!

Men med tanke på vad jag skrev om långtidsminnet så borde man ju kunna öka sina chanser att minnas genom att få in det man ska minnas i långtidsminnet, och sen garantera att man stöter på rätt trigger när det blir dags?

För mig blev det så här:

steg 1.
nöt in frasen "det var nåt jag skulle göra, och det var att ta med boken" tills den sitter.

steg 2.
vänta tills du kommer hem

steg 3.
sätt på datorn, ta en kopp kaffe, mata katten, glöm hela skiten

steg 4.
inse, i vanlig ordning, att "det var nåt jag skulle göra" och låt resten av frasen kopplas ihop i långtidsminnet

steg 5.
Enjoy!


Det är nämligen så att LTM (långtidsminnets) "triggers" kan utgöras av massa olika saker, men en sak som verkar funka är att ge LTM en del av det man ska hämta ut och låta minnet fylla i resten.

har du något annat du vet att du ska göra när det är dags att minnas, sätt det som fras att nöta in istället. här är några dåliga exempel för er utan kreativitet: (ni som inte tycker att det är skönt att bajsa, och inte heller påpekar det för era katter när ni gör det kan hoppa över fras 3)


"Honey, jag är hemma, och jag ska ta med boken!"
"Ska bara in å köpa snus, å posta brevet"
"Åh, va skönt det är att bajsa, och betala räkningar"

Min tes är att du kommer att minnas att du ska betala räkningar så fort du bajsar, utan att behöva upprepa frasen hela vägen hem.


ingen vet att jag tänkt på det här utom de som satt brevid mig på tåget när det hände. Dessa lyckligt lottade vet antagligen även att jag tycker om att bajsa.


Ps. Tanken är snabbare än pennan och det kan bli otroligt frustrerande...

Ja det kan man verkligen fråga sig...det vet jag inte än!

det blir vad det blir, antagligen blir det lite trevande och lite töntigt (inte antagligen, det KOMMER att bli töntigt!) men lite roligt ibland kanske, och förhoppningsvis lite inspirerande för någon.

Vad jag vet är vad det inte kommer att bli. Det kommer inte att bli mode, livet som stureplansprofil, veckans snyggaste rumpa eller allt om fotboll. tror jag.

jag tänkte börja med något jag kom att tänka på idag, sen fyller jag på med saker jag kommer på, eller saker jag minns att jag en gång kommit på men inte haft någon att prata med det om eller något att skriva ner det på. hoppas det funkar.

Mest skriver jag för mamma, den enda jag vet skulle lyssna, oavsett vad det blev!

Jag skriver här för att ventilera. Jag skulle gärna säga att jag inte skriver för någon annan än mig själv, men det kan jag inte. Så fort man skriver så gör man det för någon. Varför då? Jo för att man vet att någon kan läsa det man skrivit. Finns det inga undantag? Jo då, mina anteckningar från föreläsningar. Dom är för mig och endast mig, men dom lämpar sig nog inte på en blog, och det är inte för att de är snuskiga utan för att de är tråkiga och oläsliga...mm kul va?

ibland kommer jag på saker.
oftast händer det på tåget när jag inte lyssnar på musik har jag märkt.
den här bloggen kommer innehålla mina tankar, så att jag slipper innehålla alla helt själv.

för det är jobbigt.

Jag heter Joel Holmberg och är född 1988. Jag tänkte att det är bättre att säga när jag är född, då min ålder tyvärr inte är stabil just nu. Detsamma gäller min sysselsättning, boyta, längd (tror jag), antal katter, inkomst och IQ.

...eller?

Det jag kan säga om mig själv är att jag tänker väldigt mycket. På allt. Hela jävla tiden faktiskt, och det kan vara lite jobbigt ibland, vilket leder mig till nästa inlägg: